Jag är på väg!

Jag har rosiga kinder igen, och om du visste hur lycklig det gör mig!

Den där tunga, sunkiga heltäckningsmattan som så kvävande har legat över mitt bröst hela hösten och vintern har lyfts bort och jag är fri!

Det är lite "nu jävlar, nu åker vi", om du förstår. Plötsligt är allting möjligt. Livet går i färg, allt har puls. Och jag vill framåt! Jag vill springa, förändras, skrika och kramas. Cykla, paddla och skratta högt. 

Andas frisk luft.